Anders Hultman – Yra – Litografi

Konstverket

Anders Hultman – Yra – Litografi

Litografi i begränsad upplaga om 290 exemplar
Signerad av konstnären

Ramad i äkta träram Vit

Mått
Höjd: 48 cm Bredd: 53 cm Djup: 2cm

Fri frakt

Om konstnären

En bildvärld fjärran från larm och stress

Anders Hultman är född 1945 i Göteborg. I grunden är han mellanstadielärare, vad gäller måleriet är han autodidakt. Han har varit sångare i bandet Gotlands Får och är fortfarande aktiv musiker, numer i jazzbandet Sôr Ossbonn´s på banjo. Han kan även addera till sitt cv ett ordförandeskap i Föreningen Classic Jazz Göteborg.

Medier

När det kommer till måleriet arbetar han inom medierna olja, gouache och akryl. Hans måleri kan beskrivas som romantisk naivism, och vi på Galleri Stockholm kan med stolthet presentera fjorton högkvalitativa litografier, tillgängliga för dig som kund bara genom ett knapptryck online.

Så här uttrycker sig konstnären själv om sitt måleri: ”Mina bilder tar avstamp I en barndomstid präglad av lust och fantasi. Mina föräldrar växte upp i Uddevalla och den tidens stad var låg med träbebyggelse och kullerstensgator, hästdroskor och på vintern slädar. Jag funderade ofta på vad som dolde sig bakom träplanken och fascinationen över småskaligheten och det personliga uttrycket i fasader och tornspiror och när lusten att måla infann sig i trettioårsåldern inspirerades jag av framför allt Olle Olsson Hagalund , Göteborgskolorister som Ragnar Sandberg och Inge Schiöler. Jag målar naivistiskt i första hand för att det är roligt och humor är en underskattad ingrediens i konsten. ( Det är ju blodigt allvar) och nio av tio påstår att dom blir glada av det jag målar.”

Inspiration

Anders Hultman beskriver sin konst som naivistisk. Inspireras gör han av Olle Olsson, Göteborgskoloristerna, samt Ivar Arosenius. Utöver andra konstnärer så inspireras han av musik och humor. Tillvägagångssättet sker genom att han inleder med att måla himlen – oftast utan att veta vart motivet ska ta vägen. Sedan uppstår en slags dialog med bilden, oftast utan hjälp av förlagor. Förlagor tar enligt Hultman ofta bort glädjen i att kunna bygga något på eget vis, fritt från förlagor undviks känslan av att ett verk är prefabricerat. Målningarna har ofta ett stänk av nostalgi – småstadsromantik. Detta är för Hultman en slags liten protest mot likriktning. Att fördjupa sig i Anders Hultmans glädjefyllda bildvärld är att upptäcka en värmefylld värld fjärran från dagens larm och stress.

Trädgårdsfesten

I Anders Hultmans litografi ”Trädgårdsfesten” synes ett sällskap om elva personer, tolv om man räknar hunden, sluta samman kring en yster festlighet beståendes av jordgubbstårta, saft och kaffe. Allt tar plats i en sommarberså, förmodligen Hultmans egen trädgård någonstans i trakterna kring Göteborg. Motivet är väl avhandlat i konsten, inte minst far tankarna till Kröyers ”Hipp hipp hurra”, även om detta trädgårdskalas utspelade sig hundra år tidigare än Hultmans. Hultmans måleri är naivistiskt, och därigenom också kraftfullt i sin enkelhet. Han har i denna litografi använt sig av ett grepp som kan sägas vara något av ett signum för göteborgsnaivisten, nämligen att endast konturera hustak i blått. Detta skapar samma effekt som renässanskonstnärernas flitigt använda blåa berg och kullar, fastän en naivistisk variant.

Rosenknopp

I litografien ”Rosenknopp” spirar romantiken: i en sorglös parisdoftande svängom far en sommarklädd flicka runt i armarna på en gosse i blå kostym och hatt. Deras plötsliga tumultartade känslouttryck får en hund att vilja tränga sig på i dansen. Idel romantik och lustfylldhet möter betraktaren, en antydan till en cykel, prunkande växtlighet och blommor så det står härliga till. Dessutom är mark och intilliggande husfasad upplöst på ett vis som accentuerar hur personerna verkligen är hänryckta – tyngdlösa av glädje, förmodligen nykära rentutav.

På gång

”På gång” skiljer sig något från ovanstående vad gäller koloriten. Här är sommaren ej längre närvarande, utan vintersolens skymmande målar himlen melankoliskt gul. De tidlösa träkåkarna, som typiska är för Hultman, finns kvar, men som en skojfrisk kontrast till dessa tidlösheter uppvisar de två figurerna i bild något oerhört modernt och tidsbundet: gåstavar. Två äldre damer spatserar raskt på detta populära, om än något egendomliga, vis – aktivt språkandes sinsemellan. Ytterligare en förnumstig detalj finns djupare in i motivet: en gammal gubbe vandrar med tunga kliv bortåt – även han med en slags stav. Men hans stav är av en mer tvungen natur, naturligtvis är det en käpp jag talar om.