←  Gå tillbaka till Richard Ryan

Lyckosamma tillfälligheter

Ett par år efter millenieskiftet promenerade jag längs med Sturegatan på Östermalm i Stockholm då jag passerade ett litet galleri som visade

Richard Ryan rund

färgstarka akrylmålningar av den mycket omtalade och framgångsrika konstnären Lior Ron. Galleriet hade varit stängt de gånger jag passerat men nu stod galleridörren på glänt och inne i den vitmålade lokalen putsade en liten glasögonprydd och kostymklädd herre glaset på ett inramat tryck. Den kostymklädde var troligtvis ägaren av galleriet.

Jag var då kring trettio år och försörjde mig på tillfälliga uppdrag som fotograf. Uppdragen kom alldeles för glest och jag hade egentligen för lite att göra. Av ren nyfikenhet och i brist på annat att göra steg jag in på galleriet.

Den kostymklädde herrn såg på mig med en granskande min då jag steg in. För att det inte skulle uppstå en pinsam tystnad så frågade jag entusiastiskt,

– Hur går försäljningen av målningarna? Jag råkade lite klumpigt ställa frågan med en lätt oroad ton. Motiven var i sig mycket stiliserade och skickligt utförda. De avbildade delvis avklädda och helt avklädda kvinnor. Deras släta hud kontrasterande mot enfärgade heltäckande bakgrunder.

– Hur menar du då, frågade mannen vänligt.

Utmanande motiv

– Tänkte mest på att motiven kanske är lite utmanande för de vanliga konstköparna, svarade jag.

– Jaha, jo, det kan det nog vara för vissa, men jag säljer bra av dem och oftast så är det faktiskt kvinnor som köper. Mannen skrattade till lätt skrockandes samtidigt som han tog av sig glasögonen och började putsa dem försiktigt innan han fortsatte,

– Det roliga är att det oftast är kvinnor som köper dem eller män till sina fruar efter att de varit i galleriet och valt ut den de gillar bäst. Män säljer absolut inte lika bra, enligt Lior -konstnären. Han har gjort liknande målningar med män men det är ingen idé att slösa duk, tid och färg på det eftersom de bara blir stående. Den kostymklädde herrn, granskade mig ännu en gång som för att se hur jag uppfattade hans budskap och sedan förtydligade han med ett bestämt,

– Kvinnor säljer bättre som konst!

Nakna damer

– Aha, intressant svarade jag. Sedan promenerade jag tyst och granskade alla målningar ingående. Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka på de egna konstdrömmar jag haft redan som liten och hur bildlektionerna alltid var veckornas höjdpunkt. I gymnasiet hade jag ju dessutom satsat allt på ett kort med dubbla bildämnen som tillval. Då var jag elev på Södra Latin och omgiven av många av Stockholm främsta begåvningar inom de konstnärliga områdena.

Nu många år senare stod jag på ett galleri på Östermalm och studerade dukar gjord av en jämngammal framgångsrik konstnär. Tanken på att jag bytt konstnärsdrömmen mot fotografdrömmen tyngde mig. Karriären som fotograf såg som det verkade inte heller ut att lyfta som en raket mot himmelen.

– Vill du ha en kaffe och en kaka, frågade den kostymklädde herrn. Han gick fram mot mig sträckte ut sin hand och presenterade sig. Lasse, det är jag som är gallerist här på Gallery Zero.

– Richard Ryan, svarade jag.

– Du verkar vara en trevlig person. Just precis nu är jag och konstnären som hänger i galleriet inte på så kallat “speaking terms”, så efter den här utställningen så kanske det inte blir något mer.  Galleriägaren såg lite uppgiven ut men pekade med handen mot en soffa i galleriet. Lätt överrumplad slog jag mig ned i soffan. Lasse kom med en kopp kaffe och satte sig i en fåtölj mitt emot. Jag söker efter nya förmågor, du kanske har någon idé om något man kan göra?

Ett ödets nyck

Mitt besök i galleriet på Sturegatan och den stund jag sedan samtalade med galleristen Lasse var helt och hållet det som sedan ledde fram till att jag kom igång med en ny karriär som konstnär.

Vårt första möte var på hösten 2004. Till sommaren 2005 kom min första serie på screentryck på temat Marilyn Monroe utgiven av Lasse. Sommaren 2010 ställde jag ut med Lior Ron på Nikki Beach club på Marbella och på de år som hunnit gå sedan mitt första besök på Gallery Zero så hade mina egna konstprojekt blivit lika välkända som Liors avklädda skönheter – med skillnaden att mina motiv var något enklare att sälja.