Per Kirkeby’s utställning på Moderna museet i början av nittiotalet.

Jag var nyexaminerad i från Konstfack och var helt tagen av kraften och färgerna i de stora målningarna. Ett fysiskt måleri som nästan blev en religiös upplevelse för mig. Tror jag såg den fem gånger. 20 år senare återsåg jag samma och fler målningar på Louisiana och var tämligen oberörd och något besviken över min egen reaktion.

Då tänkte jag på tid. Tid och sammanhang. I en tid i livet känns nåt väldigt viktigt och angeläget, en annan gång något helt annat. Men ett konstnärligt uttryck som berör och är på allvar är något väldigt fint och svårt att nå och kan finnas där man minst anar det.

/Joakim