Glitter, teater och jazz – ett unikt konstnärskap av Angelica Wiik

Anders Palmér intervjuade den spännande konstnären Angelica Wiik på anrika Konstnärshuset i Stockholm, varifrån Galleri Stockholm också sänder vernissage online. Hon delar med sig av sina första konstminnen och hur hon arbetar när hon skapar sina fantasieggande verk.

Att Angelica Wiik skulle bli just konstnär stod klart redan från början, uppvuxen i en konstnärsfamilj föll det sig naturligt. Det var också där, i hennes mammas ateljé som hennes gnista till konstnärslivet väcktes till liv.

– Det var lite självklart för mig att hålla på med konst, säger Angelica Wiik. Jag är ju uppvuxen i en konstnärsfamilj, min mamma var konstnär. Så mina första skapanderesor började faktiskt i hennes ateljé. Skulle man ha kontakt med min mamma, då fick man hänga i hennes ateljé. Det var där vi fick tid tillsammans helt enkelt – det var där det började. Och då var inte jag många år.

Angelica Wiiks konstnärskap är starkt präglat av hennes stora teaterintresse. Det syns inte minst i hennes konst där inslag från teaterscenen är vanligt förekommande.

– Jag är väldigt fascinerad av att gå på teater, så jag vill att bilderna ska va lite som scener, i olika teatermiljöer, med röda draperier och den här stämningen liksom. Det är ju lite trettiotalsstämning i mina bilder. Dekadens och dekorer och scenografi och lite röda draperier, säger konstnären.

Hon beskriver vidare hur det alltid finns ett lekfullt element i hennes konst, kanske främst inspirerat av just teaterscenen och utav konstnärens stora jazzintresse.

– Mycket fest och kulörta lyktor och frukterna är med, beskriver Angelica Wiik när hon ska sammanfatta sin konst. Det är mina världar som jag liksom plockar ihop.

Konsten är ett skådespel

För Angelica Wiik är konsten som ett skådespel. Hon vill att betraktaren ska kunna gå in i målningarna och upptäcka – på samma sätt som när ridån går upp och ljuset tänds på scenen.

– Jag gillar att man ska kunna gå in i bilderna, att man ska kunna upptäcka saker liksom. Det är det där med teater och tittskåp igen. Man ska kunna se saker, som att undra vad de gör där i fönstret, och där sitter hon på taket med en hund och någon i fönstret där som har vänt sig bort lite, förklarar Angelica Wiik för Anders Palmér när hon använder sin tavla Pianokväll som exempel.

Skiktmåleri är den intressanta teknik som Angelica Wiik allra helst använder sig av när hon målar.

– Lite samma teknik som när man gör litografier, då jobbar man ju med lager på lager på lager, fast det är mer transparent då, förklarar hon.

Men det Angelica Wiik kanske är mest känd för är hur hon inkorporerar glitter i alla sina målningar. Redan som liten var hon fascinerad av glitter. Lekfulla element och att våga ta fram det inre barnet i sitt skapande är viktigt för henne: – Våga liksom sätta glitter på bilderna och våga blanda in saga i bilderna, säger hon.

– Och så har jag oftast någonting ojämnt med då, som sju bollar. Sjutalet är viktigt, allt är byggt på sju cykler. Eller så är det tre som i treenighet, säger Angelica Wiik och avslutar: Och bilderna måste alltid innehålla prickar. Jag älskar prickar.

Linnéa Skogh
Copyright © Galleristockholm.se