Leif-Erik Nygårds

Mer om Leif-Erik Nygårds

Historien om mitt Marilyn-foto

Under 1960-62 var jag assistent till New York-fotografen Bert Stern. Sent i juni 1962 var vi i Los Angeles för att fotografera Marilyn Monroe för Vogue Magazine. Vogues moderedaktör Babs Simpson och frisören Kenneth följde med. Plus massor av kläder. Det var en fyra dagars sittande på Bel Air Hotel, som mestadels ägde rum på kvällar och nätter, främst för att det var väldigt, väldigt varmt i Los Angeles under dagtid; upp till 114° F. Och tre skogsbränder pågick uppe i bergen, så staden kändes som en bakugn.

Marilyn Monroes Svenska Accent

Vid den här tiden hade Marilyn kontraktsproblem med sin studio, när hon gjorde en film och spelade mot Dean Martin (Something’s got to give). Hon hade dykt upp för sent för många gånger, vilket hade försenat filmen avsevärt.

Jag hade träffat Marilyn tidigare så vi kände varandra redan. Marilyn berättade för mig att hon skulle ha en svensk accent i filmen, eftersom hon skulle spela en svensk hembiträde. Så hon var ivrig att prata med mig, eftersom jag hade en ganska tung svensk brytning. Så vi pratade mycket under de fyra dagarna. Efter tre dagar var vi klara med modebilderna, så under den sista kvällen tog Bert bara “uppriktiga” bilder på henne. Mestadels halvnakenbilder. Det verkade som om Bert verkligen ville ta några nakenbilder på henne. Men Marilyn sa nej och Bert fortsatte att fråga. Han tryckte lite för hårt tycker jag, för den goda känslan och förståelsen mellan de två bleknade något då Marilyn vägrade. Bert måste ha anat detta, för helt plötsligt bestämde han sig för att avsluta sittningen och ta nattflyget till New York. Så han sa åt mig att städa och packa under natten och ta första flyget till New York nästa morgon. Så han försvann väldigt plötsligt i taxi till flygplatsen för att hinna med sin nattflyg till NYC.

Marilyn Monroes Foto

Jag hade väldigt gärna velat kunna ta ett fotografi av Marilyn så att jag kunde bevisa för mina vänner i Sverige att jag hade träffat henne och fotograferat henne. Hon var en megastjärna, den mest kända skådespelerskan i världen.
Jag kände att jag hade en bra relation med Marilyn så jag frågade henne: “Kan jag ta bara en bild av dig”? “Självklart” svarade Marilyn. Hon satt på sängen svept i ett lakan, bara huvudet stack ut. Hon såg ut som en mumie. Tänkte att det skulle bli en bra bild. Så jag vände mig om för att plocka upp min Leica ur min kameraväska. När jag vände mig om hade Marilyn släppt sig från lakanet och lagt sig på sängen helt naken. Min första tanke var “Jag kan inte visa det här fotot för min mamma”, jag blev något chockad, det var inte precis den bilden jag hade tänkt mig några sekunder tidigare, men man bråkar inte med en megastjärna, så jag försökte hålla mig cool, kopplade min kamera till synccorden och tog det här fotot av henne. Efter att blixten slocknat lyfte Marilyn på huvudet något och log; ett riktigt mänskligt leende = inget Hollywood-leende. Jag önskar att jag hade fått ett foto på det också, men jag hade redan dragit synkroniseringen så den bilden var för alltid borta. Jag tror fortfarande att det inte var Marilyn Monroe jag fotograferade, det var Norma Jeane Baker.

Marilyn Monroes Diskussion

Under sammanträdet diskuterade vi hennes sista film “The Misfits” och jag råkade berätta för henne att Montgomery Clift var en av mina favoritskådespelare. Hon svarade: “Vet du vad, han är den enda i Hollywood som har det sämre än jag. Han är på heroin, han är gay, han har varit med om en bilolycka och kan bara fotograferas från en sida och han har berättat för allt. Studiobossarna i Hollywood för att åka och flyga en drake.”
Hon var väldigt, väldigt, väldigt nöjd, stolt och glad över att ha spelat mot Clark Gable i “The Misfits”. Hon berättade att hon hade haft en affisch av Clark Gable i sitt rum när hon var tonåring “och nu har jag spelat huvudrollen i en mycket bra film mot honom”. För henne var det så långt man kan gå, gränsen. Den andra dagen av sammanträdet blev jag sjuk av en skaldjurssallad jag hade ätit. Marilyn blev väldigt orolig och ringde sin läkare så han kom över till hotellet och gav mig en spruta. Hon tog verkligen hand om mig så Bert sa: “She mammas you”.

Bästa hälsningar
Leif-Erik Nygårds