Konstminnen av många olika slag virvlar runt i huvudet när jag börjar fundera på att skriva denna text.
Konsten det som man genom livet alltid fäst blicken på när man kommit in i ett nytt rum o tittar på väggarna eller på offentliga platser i form av skulpturer som man känt och eventuellt klättrat på.

Vad är det då som gör att vissa saker stannar kvar och väcker så många nya tankar?
Ibland beror det kanske på vem man haft i sällskap o diskuterat det man sett med ibland behövs inga ord, utan det man ser träffar rakt i hjärtat.
För väldigt många år sedan när mina barn var små så gjorde vi ett besök på Moderna Museet (vilket vi för övrigt gjorde ganska ofta) Där visades då en utställning av en konstnär som satte plåster på sina verk. Namnet på konstnären har jag glömt men minnet av hur många och intressanta samtal detta förde med sig lever ännu mer än 30 år senare.

Vad kan man plåstra om och ihop allt från saker till känslor. Tänker ibland tillbaka på detta och funderar runt allt som man kan säga med konst, ofta mer än med ord. Fick jag idag sätta plåster på något och hoppas på att det läker så skulle det vara världskartan.

/Karin Petri Wennström