← Gå tillbaka till Christopher Scott

Christopher Scotts bästa konstminne är det egna skapandet framförallt. Det är mycket mer känsloladdat än att betrakta konsten, enligt Scott själv.

Christopher Scott har tidigare nämnt att Hieronymus Bosch gjorde starkt intryck på honom som liten. Helvetesskildringar och myllret av detaljer väckte ett intresse som annan konst inte kom i närheten av. Men betydligt starkare minnen kommer av det egna skapandet. Att betrakta konst är inte i närheten av lika känsloladdat som att skapa själv. Detta är för Scott det primära: oavsett vad för uttrycksform; skrivande, musicerande eller måleri, så är skapandet det väsentliga. Ofta rymmer processen en hel del frustration. Många verk behöver liksom tämjas innan de når fullbordan. Ibland kan 80 procent av skapelsen vara närmast aggressiv frustration. Framåt slutskedet inträder (förhoppningsvis) den förlösande känslan när konstverket faktiskt börjar nå fram till den mentala visionen man burit på. Det konstverk som främst bjöd på dessa himlastormande upplevelser var ”Spotting Elasmotheria I”.

”Jag arbetade på den ett par månader. En lite höstlik skog med en flod fick utgöra fond till motivet. Inte särskild övertygad om att det skulle bli något av värde, men jag kämpade på. I floden målade jag dit en enkel eka med mig själv sittandes. Halvt upprest med ryggen vänd från betraktaren skulle det likna att jag fått syn på något hårresande längre in i skogen. Så målade jag dit två sedan 10 000 år tillbaka utdöda ullhåriga noshörningar – Elasmotheria. Här skedde den tidigare nämnda förlösande känslan. Jag minns hur jag befann mig i motivet när dessa målades. De fick en nästan lite råttliknande karaktär som jag associerade till Boschs märkliga fantasifigurer. Fortfarande var målningen långt ifrån sammanhållen, men med en ansats av mod attackerade jag målningen med vita, rosa och ljusgröna färger som la sig som en magisk dimma över hela skogen. Och ungefär där kände jag att jag skapat något som åtminstone berörde mig. Den känslan är alltid hädanefter den jag strävar efter i mitt måleri.”

/ Christopher Scott