← Gå tillbaka till Bert Håge Häverö
Bert Håge Häverös bästa konstminne
Einar Jolin kom fram till honom och gav honom fin kritik. Något han bar med sig hela livet.
”Jag debuterade på sjöhistoriska museet i Stockholm med en utställning som jag kallade för Roslagsgubbar och skärgårdsbåtar. På vernissagen kom Einar Jolin fram till mig och hälsade och sade vänligt att jag var en äkta naivist. Jag tog det som en komplimang, för det är väl fint att vara äkta.
Jag fick väldigt mycket oförtjänt beröm och uppmuntran under den här utställningen och det visade sig att många tyckte om det jag gjorde. Själv var jag inte alls nöjd utan var närmast generad över alla ovationer. Det var som sagt min debut.”
”Jag målar ju bilder av mina minnen, från min barndom i Stockholms norra skärgård. De vita ångbåtarnas skärgård och folklivetkring byggorna är väl mitt signum. Hela min barndom i denna skimrande miljö var fylld av märkvärdiga upplevelser. Där fanns mystisk och spänning och vansinnig roliga människor som kunde berätta fantastiska historier.
Jag möter dem igen när jag målar, Inte sällan dyker ett känt ansikte upp och hela iden om en bild kan förändras under målandets gång på grund av att en känd figur kommer fram och vill något annat. Då blir det spänning och engagemang. Det är så att figurerna ”kommer och hälsar på” när man minst anar det, precis som förr. Jag kan se dem alla och själv far jag omkring som ett Jehu, cyklande under ramen på en gubbcykel med ett hemmagjort ritblock på pakethållaren.”
/ Minnesanteckningar från Bert Håges egen Dagbok
