←  Gå tillbaka till Anders Hultman

Anders Hultmans märkliga möte med Anders Hultman

Mitt bästa konstminne var nog när jag ställde ut första gången. Minnet relaterar till min namne, som lustigt nog också är konstnär. Detta var på Strandgalleriet bredvid Svenskt Tenn, på Strandvägen 5. När dagen väl var kommen för vernissage så dyker två damer upp, de samma som hade galleriet, och såg märkligt förargade ut. De blängde ilsket på mig och när jag frågade vad deras onda blickar berodde på sade de:

”Ställer du ut på två ställen samtidigt?”

Jag blev där och då varse för att det fanns en konstnär i Sverige som hette precis som jag. Och vad är oddsen för att även han skulle ställa ut just samtidigt och just i Stockholm? Jag var tvungen att länge och heligt bedyra mig inför tanterna att jag var jag. Och att han var han. Jag fann det hela visserligen komiskt och kontaktade min namne för att höra ifall han var intresserad av att göra en kul grej av det hela. Det kunde vara värdigt en artikel i tidningen, tänkte jag. Andra Anders var dock inte alls intresserad; han var och är nog mycket mer ”riktig konstnär” än jag.

Jag tycker som sagt det hela var väldigt komiskt.